Barndomsvän - det är vackert!

I lördags var jag bjuden på 40årsfest. En väldigt speciell sådan. En barndomsvän hade bjudit in. En vän jag under många år tappade kontakt med. Inte av något särskilt skäl. Vi konstaterade att så länge jag bodde långt bort (Sundsvall och Storlien) så brevväxlade vi. Men när jag flyttade till Stockholm (där hon alltid bott) så kändes det onödigt att brevväxla. Så upphörde kontakten. Men så dyker fenomenet Facebook upp - och hittar vi varandra igen.

Hon och jag har tillbringat många somrar ihop. Min mormor och morfar hade sommarstuga på tomten bredvid min väns föräldrar. Vi har skrattat oss igenom många somrar. Vi har stått med hopprep och varit Annifrid och Agneta, vi har spelat in kassettband med egna påhittade nyheter, vi har ätit mormors köttbullar och hennes mammas kräm.

På festen i lördags hade hon gjort en liten folder där hon skrivit upp alla som skulle komma. Vi stod under olika rubriker. Jag hamnade under rubriken Barndomsvän. Det var så att jag fick tårar i ögonen. Det är vackert. Jag kanske blir väldigt rörd för att jag inte har kontakt med så många från min barndom (typ ingen).

Kvällen blev så fantastiskt rolig. Hennes andra barndomsvänner, som jag också träffat, var där. Presenten hon fick av mig var att vi åker ut till stugan hon tagit över av sina föräldrar (mormor och morfar sålde sin för väldigt många år sedan) och jag bjuder på middag. Då kan vi återuppleva gamla minnen. ABBA, kassettband, byxor med hög midja och supersmalt skärp som är hårt åtdraget... Bara som exempel!