2009-06-08

Tar skiten aldrig slut...?

I mars drabbades vi av inbrott. I april hittade polisen våra saker och maken fick komma och identifiera sakerna. Vi fick då reda på att det kunde dröja ett tag innan sakerna kunde hämtas. Om de anhållna sa att det inte var deras saker, så skulle det gå fortare. Annars skulle vi få vänta till efter rättegången. Vi stoppade allt hos försäkringsbolaget Folksam och det ligger där som ett vilande ärende. Dörren fick vi ersatt av bostadsrättsföreningens försäkring hos Trygg-Hansa.

Ärendet hos Västerortspolisen är avskrivet och vårt fokus riktades istället till Södertäljepolisen. Redan från början kändes det märkligt att få ett brev från Västerortspolisen om att ärendet var nedlagt samma dag som vi fört samtal med Södertäljepolisen. Inget ärendebrev har vi heller fått från Södertäljepolisen. Jag som privatperson struntar i om de räknar sig som olika myndigheter. Polis som polis.

Maken har ringt till Södertäljepolisen med jämna mellanrum för att höra hur ärendet fortskrider. Varje gång har han pratat med någon som inte har särskilt tydliga svar på något. Vi får ett brev från polisen där Trygg-Hansa önskar framställa eget anspråk vid eventuell rättegång (för dörren alltså).

Idag när maken ringer för att höra hur det går får han reda på häpnadsväckande saker. Åklagaren i Södertälje har tolkat att vi fått ersättning för allt vårt lösöre och bestämt att sakerna ska till försäkringsbolaget. GULP! Polisen säger att de inte kan göra något eftersom det är ett åklagarbeslut. Maken har ett långt samtal där polisen inser att det skett ett misstag och att om det inte skett hade vi denna vecka kunnat hämta våra saker. Men tyvärr - åklagarbeslut. Och vet ni var åklagaren är...? PÅ SEMESTER!!!

Jag ringer åklagarmyndigheten i Stockholms län. De försöker koppla mig till Södertälje - men växeln där kopplar bort samtalen hela tiden. Tillslut får huvudväxeln lov att koppla till nummer de egentligen inte har tillåtelse att göra - men hon begriper min upprördhet.

Beskedet nu är att jag ska få prata med en åklagare imorgon som har hand om rättegången som ska genomföras på torsdag och fredag.

Det som gör mig mest arg är att ingen ringer från polisen, utan vi har fått ligga på som iglar. Vad hade hänt om inte vi ringt. Hade sakerna hamnat hos Trygg-Hansa då? Först drabbas vi av ett inbrott, med allt vad det innebär. Sedan ska man bevaka sakerna till och med när de ligger hos polisen. Det verkar ju nästan enklare att bli av med sakerna och få ersättning för dem...

Grrrrrrrrrrrrrrr - jag är så arg!!! Filmkameran kunde ha varit i vårt hem nu så att vi hade kunnat filma barnen på deras skolavslutningar. Men på grund av polisens och åklagarens schabbel så får VI vänta!!! Till när?

6 comments:

Tingeling sa...

Helt sinnessjukt! Hoppas någon vettig människa gör rätt saker NU! Kram!

Nathalie Sundesten Landin sa...

Tack! Kram

Mattias Lönnqvist sa...

Nathalie,

tråkigt att höra om allt strul. Jag vet inte om det är för sent, men jag har en enklare filmkamera som du kan få låna i någon vecka om du vill.

Nathalie Sundesten Landin sa...

Tack snälla rara Mattias! Grannar har också erbjudit sig. Eventuellt lånar skolan ut - de vill gärna att vi filmar som vi gjort i alla år :)

Enn Kokk sa...

Vi blev i höstas, när vi själva var på väg till USA, utsatta för mordbrand: en trädgårdsbod full av saker (en gräsklippare, en snöslunga, den vävstol Birgitta hade ärvt efter sin mamma, trädgårdsmöbler, kanot- och båtsaker, barnbarnens uteleksaker med mera) brändes ner.

Försäkringsbolaget betalade för uppförande av ny bod plus en del av värdet av inventarierna, men mycket, som vävstolen, var ju oersättligt i pengar räknat. Polisen undersökte, förhörde något ungdomsgäng - men la sen ner utredningen utan resultat.

Jag är inte av den sorten som vill se den skyldige hudflängd, men jag känner stor förståelse för att enskilda människor som utsätts för sådana här brott som inte rankas bland de grövsta blir djupt besvikna när ingenting händer eller, som i ert fall, hanteras fel.

Nathalie Sundesten Landin sa...

Tack Enn, för att du delade med dig av er hemska historia. Och tack för stöd.