Fick ett mail av min mamma som upplyste mig om att det skulle börja en ny dansk serie. Igår började Sommer. Och självklart satt jag framför apparaten (tjockTVn!). Den kan handla om vad som helst - en dansk serie måste ses. På P1 imorse diskuterade de danskarnas storhet när det gäller serier. Jag kan bara hålla med. Ingen är den andra lik, fantastiska skådespelare och bra manus. Jag är beroende av danska serier, tror jag. Livet vore torftigt utan dem.
Sonen, snart 8 år, ser en bild på Bush och säger:
Han är inte längre president. Han var inte nån bra president, han startade krig.
Kunde inte ha sagt det bättre själv.
Jag utmanar Eva (som jag vet hatar utmaningar, men denna kanske är lite rolig), Tommy och Sara.I helgen läste jag om läkaren, Dr. Denis Mukwege, i Kongo som hjälper våldtagna och misshandlade kvinnor tillbaka. Han har fått priser för detta - nu senast Olof Palmepriset. Det är en rörande och upprörande berättelse han delger oss. Kvinnor våldtas på det mest brutala sättet och blir kanske gravida. Deras män vill sedan inte veta av dem. Dr. Mukwege inte bara syr ihop dem fysiskt, utan försöker även hjälpa till att få män och kvinnor att återförenas, att få kvinnorna att älska sina barn som blivit till vid våldtäkter. Här har de en fristad dit de vågar komma i detta mycket besvärliga läge. Vad skulle världen vara utan dessa riktiga, äkta, fantastiska hjältar? Med risk för eget liv hjälper de andra. Det är beundransvärt.
Om tre av partierna i den borgerliga alliansen inte klarar av att bifalla s, v och mp:s motion om könsneutrala äktenskap så tycker jag av vi från vår sida nu kan visa vilka som är mest pragmatiska. Tiden hade ju kunnat vara det ändringsförslag som borgarna la... Men egen motion är det som måste läggas. Nåja - lägg ner stridsyxorna och se till att alla människor har rätt att ingå äktenskap. Redan i maj! Jag är redo - som vigselförrättare.
Jag har börjat en ny kurs som verkar väldigt rolig. Kurskamraterna verkar också både roliga och smarta. Det kommer bli en spännande vår. Kursen heter Didaktiska perspektiv på svenska som andraspråk. Medan jag sitter och läser hemma i soffan, sätter jag på lite olika musik. Just nu har jag snöat in på Ebba Grön och Thåström.
Vilka är era favoritlåtar?
Här kommer några som jag gillar, självklart finns det så många att det är svårt att välja:
Österns röda ros är också en favorit, som liksom mitt tidigare inlägg passar väldigt bra nu.
Så är han på plats. Obama har i natt dansat, som ny president. Alla har stora förhoppningar. Jag misstänker att vi väntar oss lite väl mycket av honom. Själv väntar jag med spänning på vad han ska säga om Israel-Palestinafrågan. I väntan på det vill jag bjuda på en låt som är gammal och skrevs om en annan mur, men som känns aktuell igen.
I lördags var jag bjuden på 40årsfest. En väldigt speciell sådan. En barndomsvän hade bjudit in. En vän jag under många år tappade kontakt med. Inte av något särskilt skäl. Vi konstaterade att så länge jag bodde långt bort (Sundsvall och Storlien) så brevväxlade vi. Men när jag flyttade till Stockholm (där hon alltid bott) så kändes det onödigt att brevväxla. Så upphörde kontakten. Men så dyker fenomenet Facebook upp - och hittar vi varandra igen.
Hon och jag har tillbringat många somrar ihop. Min mormor och morfar hade sommarstuga på tomten bredvid min väns föräldrar. Vi har skrattat oss igenom många somrar. Vi har stått med hopprep och varit Annifrid och Agneta, vi har spelat in kassettband med egna påhittade nyheter, vi har ätit mormors köttbullar och hennes mammas kräm.
På festen i lördags hade hon gjort en liten folder där hon skrivit upp alla som skulle komma. Vi stod under olika rubriker. Jag hamnade under rubriken Barndomsvän. Det var så att jag fick tårar i ögonen. Det är vackert. Jag kanske blir väldigt rörd för att jag inte har kontakt med så många från min barndom (typ ingen).
Kvällen blev så fantastiskt rolig. Hennes andra barndomsvänner, som jag också träffat, var där. Presenten hon fick av mig var att vi åker ut till stugan hon tagit över av sina föräldrar (mormor och morfar sålde sin för väldigt många år sedan) och jag bjuder på middag. Då kan vi återuppleva gamla minnen. ABBA, kassettband, byxor med hög midja och supersmalt skärp som är hårt åtdraget... Bara som exempel!
Sitter och skriver hemtenta och har mängder av kurslitteratur runt mig. Hittar då ett och annat klokt citat:
Mats Börjesson:
"... För det andra har vi den omfattande historiska lärdomen att barn som definierats som avvikande, särskilt de som placerats i särskilda arrangemang, förblivit avvikande."
"Skolan är, kort sagt, sin egen referens när normalitet och avvikelse ska bestämmas."
"Barn kan inte vara avvikande i sig själva, utan först i relation till kulturella normer, önskningar och strukturer - vilka delvis förändras över tid."
Lars H Gustafsson:
"Det finns i det vanliga lärarspråket en tendens att dela in elever i "svaga", "starka" och "medel" efter vad de presterar i olika ämnen. Underförstått finns en föreställning om vad en "normal" elev ska kunna klara av."
"Det är vi som konstruerar mätinstrumenten. Det är också vi som fastställer gränserna för "normalitet"."
"Ett alternativt sätt att tänka kring normalitet kan alltså vara: Det barn är normalt som är friskt, mår bra och når upp till sin optimala förmåga, alldeles oberoende var på den statisktiska normalfördelningskurvan barnet hamnar."
"Vi måste bara en gång för alla bestämma oss för att mäta det vi vill utveckla, inte utveckla det vi kan mäta."
"Om skolan ska kunna förmedla någonting av det som inryms i begreppet emotionell intelligens måste skolan själv fungera som ett emotionellt intelligent system."
Igår såg min torsdag enligt almanackan ut så här:
Hemtenta
Trygghetsmöte i kommunen
Öl med några vänner
Och hur blev det?
På facebook kom ett mail från P3 om att de vill ha min medverkan i ett program med temat "Hårdare tag i skolan?". Kunde inte säga nej...
Sonen hade enorma besvär av sin hosta igår kväll vilket föranledde ett samtal till vårdcentralen på morgonen. När de återkom skulle jag istället ringa barnläkarmottagningen. Så efter radioprogrammet, ringde jag barnläkarmottagningen. Min önskan är lite ny medicin till inhalatorn. Men efter att vi pratat en stund tycker de att jag ska åka in till akuten! Ibland blir det märkligt. Ofta brukar man säga att människor för ofta och för lättvindigt åker in till akuten. Men här var det läkaren som tyckte att jag skulle åka in, medan jag inte tycker!
Nåja - det blev till att ställa in mötet i kommunen - och någon ytterligare rad i hemtentan har det inte blivit.
Nu får vi se hur länge vi blir sittande på akuten. Det som kvarstår av det sedan tidigare planerade är...
ÖL! Vän av ordning kanske tycker att jag ska ställa in det till förmån för hemtentan...?
John-Olof "Olle" Rosander har avlidit.
I boken ”Sumpan forever – en bok om oss i Sundbyberg” finns ett kapitel om Olle. Texten börjar: ”Det går inte att skriva en bok om Sundbyberg utan att skriva om John Olof Rosander. Han är liksom Herr Sundbyberg. Redan 1955 blev han invald i stadsfullmäktige och 1971 blev han kommunstyrelsens ordförande. Ända fram till 1991 var han socialdemokraternas starke man i stan.”
I mer än 50 år var Olle Rosander medlem i det socialdemokratiska partiet. Partiengagemanget kom via fackföreningsrörelsen.
Längre fram i kapitlet kan man med ett leende på läpparna läsa om en Olle som känns påtaglig för alla oss som känner honom genom sitt partiengagemang:
” John Olof Rosander ser stor och stark ut, men har haft en del problem med hälsan på senare år. Han visar ett ärr som löper över hela bröstkorgen. ”Bypass först och sedan fem bråck på aortan.” Han var död två gånger men återuppstod från de döda. ”Fan, jag hade väl något att göra, kunde inte dö. Skulle väl dela ut flygblad eller så.”
Olle lämnar efter sig en son, en särbo och ett stort tomrum.
Idag hade jag sista seminariet denna termin. På väg till rummet vi skulle hålla till i, uppmärksammar min kurskamrat mig på en lapp som sitter uppsatt på en anslagstavla. Jag glömde tyvärr att fota av den, men rubriken var:
Extra Knäck!
Bara det är ju passande efter julen. Texten fortsatte sedan med att det som avsändaren ville var att få svensk undervisning!
Av lappen att döma var detta en person som inte har det svenska språket som modersmål och förmodligen har kommit i vuxen ålder till Sverige. Därmed är personen förlåten. Problemet är att även många som behärskar språket håller på med liknande särskrivningar.
Skriver hon som ogillar särskrivningar...
Efter en härlig helg i Nora är jag tillbaka i verkligheten. Det är dags att komma igång ordentligt med skrivandet.
Sonen blev sjuk i helgen och nu börjar jag undra om han inte fått influensa. Det är ju något som många säger när de blir lite mer förkylda än vanligt. Men efter att ha tittat på morgonens nyheter så stämmer hans symptom rätt väl. Feber som kommer plötsligt och stiger kraftigt tillsammans med frossa. I lördags promenerade vi till Nora centrumkärna. Sonen ville verkligen följa med. Men efter en stund började han klaga på att han frös. In på ett café för att dricka varm choklad och äta chokladboll. Inte en tugga på chokladbollen och endast en liten klunk choklad. Istället somnade han sittandes på stolen. Maken gick tillbaka till huset och hämtade bilen. Vi bäddade ner honom och han sov. Het och trött. Han vaknade upp lite och somnade igen. Nu hostar han rejält och har fortfarande feber. Så nu skriver jag hemtenta sittandes i sängen ackompanjerad av Disney Channel.
Nu håller jag tummarna att inte alla vänner som var i Nora har smittats.
Nora ja. Skälet till min rubrik är att i söndags lyssnade jag på radion när svenska språket och uttal diskuterades. Ett av orden som diskuterades var kora (utse). Detta ord kan uttalas både som kora och kåra. Om vi istället tar exemplet Nora och Mora, då råder ju inget tvivel. Men så kan man jämföra det med ordet villkor och villkora. Då blir det ju plötsligt självklart. Men som jag skrev - det är helt okej enligt SAOL att uttala på båda sätten.
Jag vill tacka värdarna L och H för en trevlig helg.
Jag fick mail för ett tag sedan från en vän, som hittat en vansinnigt rolig (sann) historia om en kattunge som fick i sig Wasabi. Den måste jag bjuda på:
Förra helgen träffade jag en mycket vacker liten ryssflicka som alldeles oförtjänt var i farozonen för att få ett hemskt smeknamn eller snarare ök-namn. Men Pocahontas du kan dra en lättnadens suck för jag kan meddela att ”Pucko” redan är upptaget. Med sorg i hjärtat måste jag erkänna att min fem månaders älskling Wincent har direktkvalificerat sig för detta namn med råge. Om det fanns ett Mensa-test för katter skulle han nog inte få alltför höga poäng.
Allt började med att jag fick för mig att snika till mig en extra semesterdag. Skulle egentligen jobba hela den här veckan och nästa innan min semester börjar. Men sedan åkte dottern bort och jag insåg hur trött jag var och hur skönt det skulle vara att förlänga helgen med ledig fredag också. Tänkte ägna fredagen till att sova länge och sedan ägna resten av dagen åt en lugn långpromenad och åt att äntligen dyka ner i den efterlängtade deckaren som ligger på nattduksbordet och väntar. Nåväl, inget blir någonsin som man tänkt sig.
Istället för sovmorgon väcktes jag klockan sex av en hulkande Homan som tömde det sista av frukosten i min säng. Resterande var spritt över köksmattan och i hallen. Det var bara att gå upp och klä på sig och inse att det var tillräckligt illa för att jag skulle bli tvungen att boka tvätt-stugan snarast. När matta m m var instuvat i tvättmaskinen så insåg jag att mitt köksgolv kändes som rena grustaget, med allehanda konstiga inslag av dammtussar och något som möjligen växte. Det var nog länge sedan den mattan varit ute. Fram med dammsugare och skurhink alltså. När lägenheten äntligen var blänkande ren igen var det nästan lunchdags och jag insåg att kylskåpet var oroväckande tomt och min mage kurrade betänkligt. Vid ett besök i närmaste tätorts snabbköp inhandlades en liten färdig låda sushi som är lite av favoritmat för mig just nu. Har av någon anledning utvecklat ett lätt sushiberoende.
Åter hemma slog jag mig med en belåten suck ner framför min lilla sushilåda bestående av de vanliga sjögräsinlindade rullarna med ris och rå lax samt lite syltad ingefära och en klick illgrön wasabi den japanska ”pepparroten” som är så stark att endast några korn på tungan får ögonen att tåras och håret att ställa sig på ända. Nu hade Wincent upptäckt att matte hade lax på tallriken och hoppade upp på bordet för att förse sig. Till skillnad från sin närmast anorektiska mamma är Wincent en mycket glupsk katt som smakar på det mesta. Han fick ett par små laxbitar men nöjde sig inte med det. Innan jag hann blinka hade han stuckit ut en liten skär tunga och slickat på den illgröna wasabin. De minuter som följde hade en lätt surrealistisk touch.
Först kändes det som om hela tillvaron frös till is i ett par sekunder. Wincent satt på bordet framför mig stel som en pinne, en katt av sten. Sedan blev jag vittne till hur hans ögon liksom vändes ut och in och ögonvitorna stirrade på mig. Efter detta var allt fullständigt vettlöst kaos. Wincent skrek i panik och försökte sedan springa ifrån branden på tungan. På min näthinna dök en liten reklamsnutt upp ”Red Bull ger dig vingar”. HA, pröva wasabi istället säger jag bara. Wincent sprang inte, han flög fram cirka en meter ovanför golvet. Jag har en rätt stor lägenhet med en planlösning som medger rundgång. Där gick Wincent in i en omloppsbana i säkert 120 km/h. På tredje eller fjärde varvet dök Homan och Molly under soffan för att rädda sig undan den galna kattungen från helvetet. Efter tio eller elva varv, jag hade tappat räkningen, klättrade han upp i en korgstol och flög därifrån rakt upp i gardinen i vardagsrummet. Där i gardinstången hängde han sedan och ylade, stackars liten. Jag kunde vid det laget plocka ner honom och bära honom till diskbänken för att sätta på vattenkranen. Han satt bra länge och drack av det svalkande rinnande vattnet som lindrade hans svidande tunga. Sedan somnade han snyftande i mitt knä och vi kunde alla andas ut och få pulsar som återgick till det normala.
Men vad i hela fridens namn kan få en katt att slicka på wasabi? Borde inte luktsinnet sätta stopp? Jag förmodar att han var så förblindad av den smaskiga laxen att han glömde vara försiktig. Men förhoppningsvis har han lärt sig en läxa och ser sig bättre för i framtiden. Till dess får jag väl skaffa sådana där barnmuggar med lock och drickhål till lördags-whiskyn. Annars kanske han får för sig att smaka på den också.
Någon deckarläsning har det ännu inte blivit. Jag blev sittande i soffan med ett litet blått spinnande Pucko i knät större delen av eftermiddagen. Nändes inte väcka honom efter hans hemska upplevelse. Kan bara återigen konstatera att med ett gäng ryssar i hushållet kan precis vad som helst hända. Eller som Pelle på Saltkråkan sa: ”Vi behöver i alla fall inte lägga ut pengar på cirkus – det har vi hemma”.
Ja nu har det slappats tillräckligt. Nu gäller det att sätta lite fart. Gick in på CSN för att söka lån och bidrag för nästa termin. Då fungerade inte e-legitimationssidorna. Det får flyttas framåt idag. Då letar jag lite kurslitteratur, inte heller detta var framgångsrikt (när det gäller bibliotek). Maken är ute och promenerar i några timmar, sedan ska jag gå och träna på Nautilus. Även träningen måste det bli ordning på. På torsdag börjar sonen i skolan och på fredag dottern. Själv har jag föreläsning på torsdag och hemtentan måste börja skrivas.
Men det är inte särskilt synd om mig. Jag tycker att det är trevligt att allt sätter igång igen. Jag är inte den som hatar måndagar eller första dagarna efter ledighet. Allt blir så roligt som man gör det, helt enkelt.
Jag har fullständigt slappat till. Inget facebookande och inget bloggande. Men nu börjar jag krypa upp ur min håla. Efter en fantastiskt god nyårsafton i goda vänners sällskap så har jag nu vilat upp mig. Från vad är oklart. Kanske från en arbetssam jul och nyår - vad gäller matintag. För i övrigt är jag inte särskilt uttröttad.
Snart går jag in på slutskedet av denna termin. Den 19e januari börjar den nya terminen och då blir det på Frescati... tyvärr.
Ikväll vankas middag med goda vänner. Spontant påkommen - lite som ett knytis. Men det blir alltid galet och roligt med dem.
