Perifera medlemmar

Igår intervjuades Jimmie Åkesson, Sverigedemokraterna, med anledning av Kalibers program. De har med dolda mikrofoner fått fram huruvida SD är rasister eller inte. Flera de mött uttrycker sig klart misstänkt likt. Men då berättar Åkesson att dessa är perifera medlemmar. Jaha - de har alltså olika nivåer i medlemskapet...? På deras medlemstalong kan man kanske kryssa i vilket medlemskap man vill ha

- perifer medlem (du får tycka vad du vill - vi bryr oss inte)
- närmre medlem (tänk lite på vad du säger i närheten av andra... du inte känner så väl)
- nära medlem (håll tyst med vad du tycker och tänker egentligen)

Hotfullt

Jag har aldrig varit rädd för mörker. Inte inne. Ibland kan det kännas otryggt ute. Men aldrig inne. När jag var liten satt jag gärna i mörka garderober och tänkte. Jag har alltid velat ha kolsvart när jag somnar. Inget har rubbat detta. Till nu!

Jag ligger i sängen för att sova. Släcker överallt som vanligt. Varje ljud låter som ett eko i mitt huvud. Jag hör allt. Jag skulle tycka att en nål som faller till golvet är som en smällare på nyårsafton. Plötsligt är mörkret ett hot. Ljuden är hot. Allt är skrämmande.

Varje gång jag känner att sömnen är på väg att fånga mig, rycker jag till. Vaknar. Jag vill sova och ändå inte. Det är som om någon är i lägenheten. Någon som inte ska vara där. Bland mörker, ljud och tårar somnar jag tillslut.

På morgonen går jag upp, trött. Står i köket och fixar frukost. En hand på min axel får tårarna att strömma igen. De går inte att stoppa. Går upp för att klä på mig. Drar ut lådan med strumpor och underkläder. FAN - jag hittar knappt något. Allt är huller om buller. Tårarna... igen.

Sätter mig vid köksbordet för att äta lite frukost. Läser DN. Om inget särskilt - tror jag. Minns inte vad som stod. Tårarna... igen.

Läser en kommentar på Facebook från Calle Fridén. Prata om det - står det. Orkar inte just nu. Men jag skriver istället. Och nu kommer tårarna... igen.

Igår eftermiddag fattade jag inte riktigt hur ångestladdat detta är. Då hade inte chocken släppt. Folk jag pratade med sa: andas. Jag andas. Men när jag har börjat andas normalt, då kommer tårarna. Då tänker jag "tänk om"-tankar. Det ger mig hjärtklappning.

Tänk om jag följt min intuition och gått upp för sista trappan - jag hörde ju nåt...

Ska iväg på ett möte i kommunhuset på förmiddagen. Maken sa: kanske är skönt att komma ifrån en stund. Kanske... MEN INTE ATT KOMMA HEM IGEN!

Plötsligt går luften ur

Vid halv nio på kvällen la jag mig på vardagsrumsgolvet och gullade med Smulan (vår katt). Plötsligt gick luften ur mig. La ner huvudet på golvet och orkade inte röra mig. Bredvid mig låg dottern, också hon helt färdig.

Vi har drabbats av inbrott idag. Jag åker från universitetet efter 12. Kliver av bussen runt kvart i ett. Träffar på en granne, står och surrar med henne en stund. Tar hissen upp till åttonde våningen. Tycker mig höra något från nionde (där vi och våra närmsta grannar har våning två på våra lägenheter - med dörr ut i trapphuset). Tar upp nycklarna och tänker att det kan vara några som fixar med ventilation eller hiss. Tycker att det blir väldigt tyst. Då snabbar jag mig att låsa upp, skyndar in i lägenheten, stänger och tittar ut genom titthålet. Så gör jag ALDRIG annars. Ser någon/några springa ner. Ser ryggen på en kille. Öppnar dörren igen. Springer upp i trapphuset. Ser MIN dörr uppbruten. Jag som har säkerhetsdörr. Ringer polisen. Medan jag rusar till fönstret och kollar ut. Ringer på hos grannen. Deras ene son springer ut på gatan för att spana. Efter vad är ju högst oklart. Ringer maken, som direkt beger sig hemåt.

Börjar titta vad som saknas. Det är en del saker. Lätta att bära - lätta att sälja. Utom möjligtvis några gamla manschettknappar utan värde. Barnens födelsedagspengar - liggandes bland grattiskort - har de tagit. Nästan värst av allt. De har inget hjärta!

Vid sjutiden på kvällen kommer de som byter ut vår dörr. När det är klart och vi kan låsa om oss igen - då går luften ur.

Jag är helt slut - kroppen värker och ögonen bränner. Saker går att ersätta. Men de var här när jag kom hem... De gick ut när jag gick in.

Bloggträff

Just nu är jag på bloggträff med sossarna i Sumpan. Vi ska försöka bli fler som bloggar om vår politik, Sundbyberg och annat som kan intressera. Håll utkik!

Hjärnsläpp och mos i huvudet!

Borde ju ha skrivit någon skarp uppföljning efter mitt besök på DNs ledarsida. Men det har inte gått helt enkelt. Studierna och vänner har upptagit min tid. Vilket förmodligen är sunt. I fredags var jag och några studiekamrater hemma hos en studiekamrat och åt lunch. Med lite vin till. Väldigt trevligt och roligt! Meningen var väl egentligen att vi skulle arbeta lite. Men det blev inget av det. Men istället fick vi höra de mest spännande historier om varandras uppväxt. Barndom från Mexico, Chile och Sverige.

Sedan bjöd maken mig på bio och middag. Filmen vi valde var Män som hatar kvinnor. Riktigt bra, tycker jag. Framförallt tycker jag att Noomi Rapace är strålande i rollen som Lisbeth. Middagen intog vi på Sill och snaps. Vi åt SOS - sillen var fantastisk. Sedan provade vi gubbröran - en liten besvikelse. Den gör maken mycket bättre.

På lördagskvällen fick vi besök av Eva och hennes make. Då hade vi tillagat en god Rogan Josh med Naan bröd (ett bra recept på Naan bröd). Till efterrätt hade jag gjort en blåbärs-cheesecake.

Nu är det fokus på studierna som gäller. På fredag väntar en salstenta.

Citerad på DNs ledarsida

Idag skrivs återigen om Mona Sahlin och hennes ledarskap, brist på politik... Hela huvudledaren (som vanligt utan undertecknare) inleds med Eva Rundkvists initiativ "Bloggare för Mona". Därefter citeras det från min blogg... Minsann - nu har man kommit in i finrummet. För en kort stund.

För att få lite perspektiv på DNs artikel rekommenderar jag Peter Anderssons bloggning idag. Jag vill också varmt rekommendera läsning av Gertrud Sigurdsens debattartikel i Aftonbladet igår.

När bloggare och tidningar skriver om att Mona Sahlin borde hitta tillbaka till den tiden när hon snackade så folk förstod och hade piggheten (?), så verkar de ha glömt hur de då kritiserade henne för att ha ett enkelt språk, var för grund... Vissa blir aldrig nöjda. Skit i dem! Nu kör vi så det ryker!

Eldfesten

Igår firades sedvanligt det persiska nyåret i Rissne. Meningen var att det också skulle vara ett firande i Kungsträdgården. Men tyvärr fick det ställas in på grund av brand. Eftersom vårt kommunalråd Helene Hellmark Knutsson var förhindrad av annat möte att delta fick jag rycka in som ersättare. Jag fick hälsa alla dessa tusentals besökare välkomna till Sundbyberg och Rissne. De är i Sundbyberg för 15e året i rad!

Efter mig på scen kom sedan Ardalan Shekarabi och Mona Sahlin. Mona fick sedan äran att tända brasan. Lite senare dök också Lars Ohly upp och fick en stund att tala han med. Ardalan hade sin stödtrupp med inför Europaparlamentsvalet. De delade mängder av flygblad och knappar. Med tanke på att andra partier säger att EU-valet är såååååå viktigt - var det märkligt att de var så osynliga.

Så vårt parti visade tydligt hur viktigt vi tycker att valet är. Lika viktigt som valet 2010!

Jag kommer att göra en pudel

1999 vann Charlotte Nilsson (nu Perelli) svenska melodifestivalen och fick representera oss i Israel. Jag och en av mina närmsta vänner, Lisa, var MYCKET missnöjda med att hon vann och fick åka dit. Men så kommer kvällen för Eurovision Song Contest. Vi samlas som vanligt ett väl sammansvetsat schlagergäng. Vad gör jag och Lisa? Hejar som tokar på Charlotte och känns knappt vid vårt eget hat mot låten. Plötsligt tycker vi att den är helt fantastisk. Vi gör väl aldrig någon egentlig pudel (det var före pudeltiden, liksom).

Jag är inte helt nöjd med årets bidrag. Jag kan inte sjunga med, jag kan inte dansa till den. Nej - det var inte vad jag hoppats på. MEN jag väljer redan nu att göra en pudel. Jag ska heja som en galning på Malena Ernman. För det är ju kanske som landskamp i fotboll. Vi kan ju skicka ett gäng dönickar ut på fotbollsplanen och ändå heja på dem. Nu ska inte Ernman jämföras med dönickar - verkligen inte. Men heja på Sverige det ska jag göra!

Så vad säger du, Lisa? Gör du också en pudel i förtid?

Bajen och Mona

Jag är Hammarbyare. Sedan när är oklart. Men jag minns att jag i min barndom boendes i Enskede besökte Hammarbys A-lags träning. Om det var en eller flera gånger har jag ingen aning om. Där kanske detta grundlas. Att heja på Bajen i fotboll är ju inte alltid att heja på laget i medvind. Men skam den som ger sig! Jag byter inte fotbollslag bara för att det går halvbra, lite knackigt eller uruselt. Nej jag vänder inte kappan efter vinden!

Detta för mig osökt in på Mona Sahlin och Socialdemokraterna. Jag stödjer både laget och förbundskaptenen/lagledaren. Jag tycker inte att vi ska göra som idrottsvärlden och byta ut förbundskaptenen/lagledaren när det går halvbra, lite knackigt eller uruselt. Vi har ju för bövelen inte ens spelat final (riksdagsval 2010). Nej - skam den som ger sig. Jag står upp för Mona!

Måns Zelmerlöv har uttryckt sig inför finalen i Melodifestivalen ikväll att det är skönt att slippa favoritskapet. Att få vara lite underdog. Ja, det kan faktiskt gälla för Socialdemokraterna också. De extremt höga siffrorna vi hade skulle kanske fått oss och väljarna att lägga oss på sofflocket. DET kommer inte att ske nu. Huka er - nu laddar vi om!

Läs också Hannah, Maryam, Jonas, Björn och Eva.

Tommy - ny ordförande

Idag hölls årsmöte för Socialdemokraterna i Sundbyberg. Det var ett välbesökt möte som Göran Färm gästade. Han pratade självklart om det viktiga val till Europaparlamentet som hålls den 7 juni.

På mötet valdes också en ny ordförande för Socialdemokraterna i Sundbyberg - Tommy Waidelich! Ett roligt och välkommet val. Tommy sitter i Sundbybergs fullmäktige och i Sveriges riksdag. Jag har haft förmånen att jobba åt honom vid flera tillfällen - dels i SSU och dels när han blev en av Sveriges första representanter i Europaparlamentet. Jag arbetade som ombudsman här hemma i Sverige för att föra ut vad han sysslade med nere i Bryssel och Strasbourg.

Tommy är en bra representant för Socialdemokraterna och Sundbyberg. Huka er - nu laddar vi om!

25 år sedan

I vår är det 25 år sedan jag gick ut nian. Jag grät. Jag grät för att jag skulle flytta. Flytta från älskade Storlien och Järpen. Det vore kul att fira. Eller sörja. På Facebook har jag kontakt med några gamla klasskompisar och parallellklasskompisar. Vi har tagit de första trevande stegen mot att ses.

Min högstadietid minns jag som en bra tid. Kanske idylliserar jag. Men å andra sidan är det väl så minnet fungerar. Om det har varit övervägande bra förstärks nog det efter ett antal år. Om det istället varit övervägande dåligt - förstärks säkert det. Gymnasietiden har jag inte mycket positivt att säga om. När jag slutade gymnasiet bestämde jag mig för att aldrig mer sätta mig i skolbänken. Vilket ändrades 20 år senare. Och nu är jag superlycklig över att jag ändrade mig. Tiden på universitetet sitter jag väl och idylliserar om 25 år. När jag är 66 alltså...

Varannan damernas för moderaterna?

Läser i tidningarna och hör på nyheterna. Men det är lite olika besked. Ibland rapporteras att hälften på listorna ska vara kvinnor och ibland att det ska vara varannan damernas. Oklart vilket som gäller. För det är skillnad. Stor skillnad.

I Bosnien ska minst 30 procent vara kvinnor. Men inget krav på varvade listor. Detta innebär att kvinnorna fyller på underifrån. Alltså kommer nästan inga kvinnor in i de beslutande församlingarna.

Så... jag undrar alltså vad Moderaternas beslut egentligen betyder? Hälften eller varannan?

Ny fotoutmaning

I januari blev jag utmanad. Då skulle jag ta fram fjärde bilden i fjärde mappen. Nu gäller lite nya regler när jag blivit utmanad av Mats:

*Gå in i mappen "Mina bilder".
*Gå till den sjätte mappen och välj därefter den sjätte bilden i mappen.
*Visa bilden i bloggen och skriv något om den.
*Utmana 6 st andra.
*Länka till dem och låt dem veta att de är utmanade

Barnen som busar på Öland.

Jag utmanar:
Tommy
Ulrika
Karin
Annika
Calle

Sänkta löner gäller inte för alla

Varför ska inte chefer sänka sina löner, om de anställda ska? Om man har flera miljoner i lön så har man väl ändå råd att sänka lönen? Då har man lite större marginaler än de "på golvet". Jag tycker att det är pinsamt. Skälet, som några anger, är att de måste få marknadsmässiga löner. Men hallå - någon som hörde ordet kris? Se hur det gått med marknaden. Då borde väl chefer föregå med gott exempel. Eller?

Victoria och Daniel

Det är roligt för dem. Att de är kära och ska gifta sig. Victoria och Daniel. Jag har verkligen ingenting emot deras giftermål. MEN, inte behöver väl Victorias föräldrar MER pengar till detta. Förra året fick kungen FEM MILJONER EXTRA för att täcka ökade kostnader för Victoria. Det är klart att det är dyrt att ha barn. Men såååå dyrt!!!

En ännu intressantare sak är att riksmarskalken Eliasson inte idag vet vad festligheterna kommer att kosta. För de flesta andra familjer räknar man ut den budget man har att röra sig med och håller sig sedan inom den ramen. Här vill man göra tvärtom. Men visst ska de i första hand använda de resurser de redan har, säger Eliasson. I första hand?

Jag läser ett citat från Viggo Cavling, Resumés chefredaktör:
Det är väl bara att skaffa sig ett arbete, så får man pengar till mat och värme plus något vettigt att göra.
Citatet är inte riktat till kungafamiljen, utan till hemlösa...

Så olika vi kan se på världen.

Sunt och normalt

Maken skickade ett mail till sonens hjärtläkare. I mailet skrev han att vi har glömt när vi var där sist, men att vi tror att det var ganska länge sedan. Hans svar:

Det känns skönt och sunt och normalt att ni inte kommer ihåg när ni var härsenast :-)

Ja, det är ju sant. Det är ett tecken på att sonen mår bra!