Ett besök i rättssalen
Igår åkte dottern och jag till Södertälje tingsrätt för att besöka rättegången mot de som står åtalade för grovt häleri och grov stöld (däribland inbrottet hos oss). Det blir självklart svårt för åklagaren att bevisa att det var just dessa personer som tog sig in hos alla oss som drabbats - det finns ju inga vittnen. Men det var intressant att höra deras versioner av hur de kommit över alla dessa saker som fanns i lägenheten som polisen gjorde husrannsakan i.
Jag frågade dottern när vi varit där ett tag om hon ville åka hem - tänkte att det kanske blev långtråkigt. Men hon vill vara där länge. Förhören tyckte hon var intressanta och vi hade många saker att diskutera sedan. Hon själv upplever att många saker de sa var väldigt genomskinliga och att det inte kan stämma. Då fick vi möjlighet att diskutera hur svårt det är att döma i mål. Vi pratade om "ställt utom allt rimligt tvivel". Hon undrade varför en advokat vill försvara brottslingar. Och vi fick chansen att prata om att alla är oskyldiga tills motsatsen bevisas, samt att alla har rätt till en rättvis rättegång.
Den ena som är åtalad är kvinna och innehavare av kontraktet på bostaden som sakerna hittades i. Enligt henne och de medåtalade har hon inte känt till något. Det kan så vara, men av allt som berättades av de andra tyder på att hon var ganska naiv. Hon har hyrt bil åt dem (hon har själv inget körkort, men den enda med kreditkort), hon har försörjt sin man (som är arbetslös) och hans två vänner som tillfälligt var på besök. Den första bilen som hyrdes var fel färg (röd/orange), hennes make ville absolut ha en annan färg (vit/grå), så de bytte. De skulle ju ändå ha bilen en mycket begränsad tid och de skulle åka till IKEA och handla samt visa sina gäster runt i Stockholm. Då är det ju viktigt med färgen...
Ja, det var en mängd saker de berättade om som vi som satt på åskådarplats kanske tyckte var underligt. Men vilka är vi att döma?
De två besökarna hävdar att de kom till Sverige två veckor innan husrannsakan (som genomfördes i april). Paret som bor i lägenheten hävdar att de kom i januari. Men den åtalade maken har sagt annat i polisförhören. Ja, rörigt var det, men väldigt intressant. De hävdar att de köpt alla saker av en snubbe för 20 000 kronor. Men någon adress, kvarter eller annat kännetecken om var denna affär gjorts upp kan de inte uppge. De köpta sakerna fanns i 3-4 stora kartonger som de forslade i en bil (ej kombi) och de var tre personer som satt i bilen. Det måste ha varit trångt... Först när den åtalade maken tittade närmare på sakerna hemma och började googla förstod han att det kunde vara stöldgods. Yeah right!
Bland de beslagtagna sakerna fanns också en väska med stämjärn, kofötter och skruvmejslar. Inbrottsmärkena överenstämmer med dessa verktyg (fast polisen kan självklart inte bevisa att just dessa prylar använts utan uppger att det finns likheter). Den åtalade maken hävdar att dessa saker fanns med bland sakerna de köpt. Men de fem paren fiberhandskar (har för mig att det var fiber - men sådana som används för att inte lämna fingeravtryck) som hittades har han ingen förklaring till...
Det är vid tillfällen som dessa som man förstår varför det är bra att man själv som berörd inte har något med bedömningen att göra. Hur objektiviteten blir som bortblåst. Hur färgad man blir av det som hänt en själv.
Nu ska jag i alla fall åka och hämta våra saker!
Han hamnade i fängelse och torterades i flera år. Han lyckades fly och har nu asyl i USA. För första gången sätter han sina fötter på europeisk mark. Han är inbjuden av Socialdemokraterna för att delta på två demokratimanifestationer. En i Göteborg den 3 juni (Gustav Adolfs torg klockan 19.00) och en i Stockholm den 4 juni (Sergels torg klockan 18.00). Så den 5 juni kommer han till Rissne torg. Med sig har han Ardalan Shekarabi, som är uppvuxen i Iran men som tvingades fly tillsammans med sin familj.
