Vaccinera er! Som en kärlekshandling...

Jag kastar mig in i debatten om vaccination mot den nya influensan. Jag har aldrig vaccinerat mig mot influensan förr och jag har - så vitt jag vet - inte haft influensa. Förmodligen har jag haft en släng av den, men den har visat sig som en lätt förkylning. Är så denna influensa så farlig? Jag är ju inte läkare och kan inte göra den bedömningen. Men jag lyssnar på de som vet.

Nej - för de allra flesta är den inte värre än de som besökt oss tidigare. MEN - den tros drabba många fler och den kan vara farlig för vissa riskgrupper.
Viktiga samhällsinstitutioner riskerar att behöva stängas och därmed få följdeffekter. Om exempelvis förskolor och skolor måste stängas, så måste många fler vuxna stanna hemma med sina barn. Barn som kanske är friska behöver tas om hand av vuxna som kanske är friska.

Så till riskgrupperna. Jag är själv mamma till en son som tillhör en riskgrupp: hjärtebarnen. Det finns fler riskgrupper - andra kroniskt sjuka, gravida. Vissa kan på grund av sina sjukdomar inte vaccinera sig. Små barn under två år kommer förmodligen inte kunna vaccineras. Om alla människor runt dessa personer vaccinerar sig, så minskar risken att de drabbas.

Jag vill uppmana ALLA som kan, att vaccinera sig. För våra barns skull, för de gravida, för de kroniskt sjuka och för de som av allergiska skäl inte kan vaccinera sig. Gör det som en kärlekshandling.

De finns de som går ut och berättar att de minsann inte tänker vaccinera sig och istället undvika att bli smittad. Att tillåta sig att ha bacillskräck, att sköta hygienen extremt noggrant. Det låter ju fint. Men det är inte särskilt lätt att få sina barn att komma ihåg detta. Eller ens att få dem att bry sig - när de inte förstår vad konsekvenserna KAN bli. Jag kan ta ansvar för mig. Jag kan ta ansvar för mina barn när jag är steget bakom dem. Men jag kan inte se hur de, deras skolkompisar och deras lärare beter sig när jag inte är i närheten.

Visst - det är inte en farlig influensa för de flesta. Men vem vill bära ansvaret att KANSKE ha smittat någon som inte klarar influensan. Inte jag! Därför vaccinerar jag mig.

Bibliotek i Hallonbergen

Igår på Kultur- och fritidsnämndens sammanträde godkände vi programmet kring det nya stadsdelsbiblioteket i Hallonbergens centrum. Det känns bra att både bidra till att göra Hallonbergen och dess centrum mer attraktivt och att erbjuda de boende i Hallonbergen bättre service. Biblioteket kommer också att fungera som skolbibliotek för skolorna runt om.

I september inviger vi fritidsgården i Hallonbergens centrum. Den flyttar från skolan i området in i centrumbyggnaden. Det innebär att vi nu samlar Kulturcentrum med musik- och kulturskolan och Aggregat, stadsdelsbibliotek, sporthall och fritidsgård inne i Hallonbergens centrum. De kommer att kunna samverka, berika varandra och göra centrum till en plats man vill vara på.

Jag är glad och stolt att vara ordförande i den nämnden. Men inte nöjd... There will be more!

Ny liten leksak

Jag har köpt min första dator. Jag vet - det låter knäppt. Men jag har via arbetsplatser alltid fått en dator. Fast det kanske var en sanning med modifikation. Jag hade en hemdator av kommunen som politiker. När projektet med politikerdatorer upphörde fick vi erbjudande att köpa loss datorerna. Så då gjorde jag det. Den har sedan fungerat som familjedator.

När jag ska sitta hemma och skriva på mina hemtentor och uppsatser så tappar jag fokus emellanåt. Därför kände jag att inför c-uppsatsskrivandet i höst behöver jag en liten dator. Frågade om råd på Facebook och fick en del tips. Det landade tillslut i att jag nu sitter med en Asus Eee pc 1005HA. Vilken liten sötnos!!! Den ryms i väskan, väger 1,2 kg. Batteriet håller i åtta timmar.

Det kan inte bara vara tur

Nu har jag läst fem terminer på lärarutbildning och har just påbörjat min sjätte. Med tanke på all kritik som varit mot utbildningen är jag förvånad. Visst har saker åtgärdats under den tid jag gått här. Men det är också. så att en del kritik nog varit väldigt obefogad. Jag har haft det både lärorikt, tufft och stimulerande. De allra flesta lärare har varit bra.

Denna termin går jag något som heter Allmänt utbildningsområde 3 (AUO3). Dessa allmänna utbildningsområden har haft tyngdpunkten på vetenskap och teori. Under hösten kommer vi läsa två korta kurser. Den här första handlar om organisation och bedömning. Hur vi som lärare ska kunna organisera oss för att kunna bedöma lärandet och värdera detsamma. Detta varvas med praktik. Tanken är nu att jag ska fundera ut ett område jag vill organisera/designa. Det kan exempelvis vara inom matematik. Jag ska plocka ut relevanta mål ur kursplanen (mål att sträva mot som kan beskrivas som undervisningens mål och mål att uppnå - mål de ska nå senast en viss tidpunkt till exempel i femte skolåret). Jag ska designa/organisera ett antal lektioner som har till syfte att nå dessa mål. Sedan ska jag utvärdera - vad kunde jag gjort annorlunda, vad var bra.

Tyvärr ser det ut som att just dessa delar som jag läser i höst kommer att förändras av nuvarande regeringen och göra det enbart teoretiskt. De studenter som läser dessa områden om bedömning kommer alltså inte få testa det i praktiken (under utbildningen) och samtala om hur man kan göra med verkliga exempel. Korkat!
I ivern att tydliggöra vetenskapen och teorin minskar man praktiken. Men det som gör allt tydligast i den kommande yrkesrollen är ju faktiskt att få träna - under överinseende.

Var på en mycket intressant föreläsning idag. Föreläsaren var Bo Sundblad. Han är värd att lyssnas på. Bland annat så tycker han att lösningarna på att få ordning på att lärare sätter fel betyg är helt fel. För ingen av regeringens och skolverkets lösningar är kompetensutveckling. Nu diskuteras nya förändringar av betygen, inte heller nu förbereds kompetensutveckling. Istället ska utomstående granska detta. I sjukvården när man vill ha en second opinion så kommer ju inte en tjänsteman från förvaltningen in i sammanhanget. Nej - då är det en annan läkare. Så borde det även fungera i skolan.

Vem slösar skattepengar - egentligen?

Jag är glad att vi kan göra satsningar på kultur- och fritidsområdet i vår kommun. Men det behövs lite sans och vett i debatten. Debatten har kommit att handla om spara och slösa. Borgerliga politiker slänger sig med dåligt underbyggda argument. De sprider helt enkelt osanning. Detta inlägg kommer att redovisa en del siffror, som visar att Sundbyberg inte är en slösaktig kommun när det gäller kultur- och fritidsområdet. Snarare är vi snåla (alternativt sparsamma).

Sundbyberg har under många år legat lågt i satsningar på kultur- och fritidsområdet (jmf med andra kommuner). Förmodligen är det ända sedan 90-talskrisen. Sedan dess har i stort sett inga tillskott givits vilket lett till att vi halkat ner på jämförelselistor.

Budgeten för detta område i vår kommun är på cirka fyra procent av kommunens totala budget. Det normala - enligt Anders Knape (m), ordförande SKL (Sveriges kommuner och landsting) - brukar vara runt fem procent. Vi ligger redan här under snittet i landet.

Enligt SKLs egna statistiksiffror för 2008 kan vi utläsa följande...

Fritidsverksamhet (exkl kultur)
Sundbyberg - 1 123 kr/invånare (brutto)
Solna - 1 414 kr/invånare (brutto)

Kulturverksamhet
Sundbyberg - 736 kr/invånare (brutto)
Nacka - 1 284 kr/invånare (brutto)

Vi ligger under länssnittet i båda.

Musik/kulturskola
Sundbyberg - 1 400 kr/invånare
Solna - 4 564 kr/invånare
Länssnitt - 2 347 kr/invånare

Men när det gäller förskola, skola och fritidshem lägger vi mer resurser
Förskola/fritidshem
Sundbyberg - 7 423 kr/invånare
Solna - 5 973 kr/invånare

Utbildning
Sundbyberg - 11 014 kr/invånare
Solna - 8 338 kr/invånare

Nu handlar ju inte allt om resurser som vän av ordning kommer att påtala. Men den senaste tidens debatter har handlat väldigt mycket om det. Jag vill med detta visa att när man slänger sig med argument att Sundbyberg slösar pengar på "onödig - om än rolig - verksamhet" så är detta direkt felaktigt. De driftsmedel vi har fått till vår nämnd är inga gigantiska medel som hade kunnat anställa hundratals lärare. Dessutom har vi i vår kommun (jämfört med andra) en hög personaltäthet på våra skolor.

Med Idergards argumentation om vad kommuner borde lägga pengar på, så borde vi vara en mönsterkommun. Vi har fortfarande en bit kvar tills vi når länssnittet.

Vår kommun växer kraftigt. Vi ska bli väldigt många fler invånare - då är det självklart att vi ska vara attraktiva för bland annat barnfamiljer. Vår Musik- och kulturskola ska kunna ta emot fler och fler barn. De ska dessutom ha ett attraktivt utbud.
Tycker moderaterna att alternativet är att lägga ner musikskolan? Vilket en del kommuner i landet kommer att göra.

Det är dessutom fler och fler barn och ungdomar som ska använda våra idrottsanläggningar. Under flera år har de varit undermåliga. Nu kommer vi - genom handslaget med idrottsföreningarna - rusta dem till en dräglig nivå. Vi gör inga lyxsatsningar. Detta ska dessutom ske under tio år. Dessa investeringar ska INTE blandas ihop med driftsmedel. Borgarna försöker göra det i en iver att ställa verksamheter mot varandra. Tycker moderaterna att vi ska strunta i alla idrottande barn och ungdomar i vår kommun och låta ungarna spela på vad skit som helst?

Länge har ungdomar och föräldrar efterfrågat en fritidsgård i centrala Sundbyberg. Under hösten/vintern kommer den äntligen att bli verklighet. I Kultur- och fritidsnämnden sitter moderater som meddelat att de tycker att alla fritidsgårdar borde läggas ned. Är budskapet från Sundbybergs moderater till Sundbybergs ungdomar att detta är en dålig satsning och att fritidsgården läggs ner om ni kommer till makten? (är det budskapet också när det gäller Gluggen och Fritiden?)

Vi ökade medieanslaget till biblioteket med 30 procent i år. Även här handlade det om att komma till en försvarbar nivå i anslaget. Det gör att bokutbudet kan bli bättre - med fokus på barn- och ungdomslitteratur. Är beskedet från moderaterna att de drar ned på anslaget om de kommer till makten?

Moderaternas ordförande i Sveriges kommuner och landsting, Anders Knape, skriver på DN Debatt: "Då handlar det i stället om synen på kulturens och fritidens roll i samhället. Ofta framhålls vikten av fysisk aktivitet för folkhälsan. Då måste det finnas någonstans att utöva denna även för dem som inte har så stor plånbok. De kommunala biblioteken och teatrarna har stor betydelse för det kulturella klimatet och också för kreativitet och utveckling för orten. Mycket av detta skulle inte bli av utan kommunens insatser."

Kommunalrådet Helene Hellmark Knutsson har skrivit om detta.

Ge tandlossningen ett ansikte?

Förra året bytte jag tandläkare - för vilken gång i ordningen vet jag inte. Men nu tror jag att jag har hittat "hem". Tyvärr har tandläkaren jag bytte till slutat - det är alltid risken hosFolktandvården. Men jag fortsätter envist att välja Folktandvården. Nu går jag i alla fall i Täby. Och här tror jag att jag blir kvar.

Var hos tandhygienisten förra veckan. Jag har gått lite oftare det senaste året eftersom de upptäckte fickor. Nu fick jag frågan: Finns parodontit - tandlossning - i släkten? Du är lite för ung för att drabbas av detta annars. Ja, det finns det. Tandlossning är ibland en genetisk åkomma och nu verkar risken stor att jag har drabbats av det. Okej - tänderna har inte börjat ramla ur eller så, men nu krävs kanske ännu tätare besök. Det blir inte billigt. Men först ska jag träffa tandläkaren (ytterligare en ny) som får göra bedömning om jag ska skickas till specialisttandläkare.

Det som gör mig riktigt förbannad är att detta är ju inget som dykt upp det senaste året. Jag har alltså gått hos flera tandläkare tidigare som inte sagt ett knäpp om detta. Dessutom skickades jag ALDRIG till tandhygienist - som är ett av de smartaste yrken som finns. Det enda de tidigare tandläkarna sagt är att det finns början till hål. Borsta, borsta! Så kommer jag till denna nya tandläkare och han säger - det viktigaste är INTE tandborstningen, den ser jag är perfekt. Att ha början till hål är inte så farligt. Men fickorna!!!

Så - nu har jag gett tandlossningen ett ansikte. Och jag blir ännu mer förbannad att tänderna inte räknas som en del av kroppen. Vissa sjukdomar kan leda till avgiftsfri tandvård - men inte denna.

Nu håller jag tummarna för att tandläkarbesöket kommer leda till att jag får beskedet. Nej - detta var inte så farligt...

Semestertider

Nu ska jag komma igång med bloggandet igen. Några har påtalat min frånvaro. Nu är det dags igen. Men självklart blir det väl först lite uppvärmning innan jag djupdyker i politiken.

En spaning jag gjort på Facebook är att många statusuppdateringar handlar om hur jobbigt det är att komma tillbaka efter semestern. Jovisst kan det vara segt att kliva upp de första dagarna, att ställa om hjärnan och att komma ifrån semesterlunket. Men de som går tillbaka efter semestern ska ändå vara glada att de har något jobb. Många har förlorat sina arbeten och skulle gladeligen kliva upp på morgonen och komma ifrån lunket hemma. Ibland är vi verkligen en gnällande befolkning. Och det är alltid någon annans fel. Vi gnäller mer när vi har det bra. Rika gnäller över om de får skattehöjningar och behöver bidra lite mer till de som har det lite sämre. Friska gnäller på telefonköer till vårdcentraler när de vill ha mediciner de inte behöver. De som har fyllda plånböcker och kan välja fritt de kulturaktiviteter de kan gå på gnäller över när samhället satsar på att alla ska kunna känna det välbefinnandet. Oavsett plånboksstorlek.

Välfärdens kärna - vad är det? Det är nog ingen som egentligen kan hävda att de har den korrekta definitionen. Det är ju bara ett påhittat begrepp som vi själva fyller med innehåll. Men det handlar ju egentligen om vad samhället ska vara med och finansiera. Skola, vård och omsorg svara nog några väldigt fort. Andra kompletterar med vägar och annan infrastruktur. Parker kanske. Räddningstjänst är ju självklart. Så kan vi sitta ganska länge. För mig är kultur och fritid lika självklart. Att kommunen har bibliotek, musik- (kultur-)skola, idrottsanläggningar, bad, fritidsgårdar. Det tycker jag tillhör välfärdens kärna - även i svåra tider. Om detta kommer jag skriva mer. Men inte just nu.