Att börja från början

Nu har jag snart arbetat i två veckor. Det känns väl inte riktigt som på riktigt än. "Mina" elever har ju inte kommit än. En pojke har börjat, men har mest varit med parallellklassen. Två till börjar på måndag. Så drar det igång på riktigt nästa torsdag. Men jag har haft fantastiska förutsättningar till planering och möblering.
Trevliga kollegor har tagit emot mig på ett fantastiskt sätt. Barnen som redan går där likaså. Det är som om jag jämt jobbat där när de möter mig i korridoren. Jag får teckningar och jag får trösta. Det känns lite som att komma hem. Självklart finns det mycket funderingar på hur olika saker ska fungera. Men det verkar som om alla är väldigt lösningsinriktade och en "det löser sig"-mentalitet. Det är bra.

Jag och min kollega har nu möblerat vårt klassrum. Ja, så mycket det nu gick. Vi väntar på en del möbelleveranser... Men det går att börja. En elev har börjat, två till kommer på måndag och på torsdag drar det igång på riktigt. Vi har planerat den första tiden och bestämt oss för några viktiga inriktningar den första tiden. Då handlar det framförallt om att jobba med gruppen och individerna. För att få en bra stämning, tydliga regler och rutiner. I september kommer vi att få utbildning i StegVis, som är ett program för utveckling av barns sociala kompetenser. Det ska bli spännande att få sätta tänderna i.

Förskoleklassen kommer att ha helintegrerad skol- och fritidshemsverksamhet mellan 09.00-14.30. Jag kanske har nämnt det tidigare - det är en läxfri skola. Det är bättre att förlänga skoldagen och hinna med allt det man ska istället. Varför ska barn behöva göra arbetet efter arbetstid? Det är i skolan de har den pedagogiska hjälpen. Låt föräldrar och barn umgås och göra annat när de kommer hem!