Mikael Damberg (s), ledamot i riksdagens utbildningsutskott, har gjort ett utspel som handlar om lärarutbildningen. Han berättar att socialdemokraterna vill införa lämplighetstest på lärarutbildningen. Jag tycker att det är en bra idé. En lärare jämförde lärare med hantverkare. Att det är ett hantverk i klassrummet. Och en murare som inte kan mura är nog ingen bra murare (är min gissning).
Jag är inte säker på hur ett lämplighetstest för lärare skulle kunna se ut. Men jag tycker att det är en bra idé. Kanske inte främst av skälet som anges i DN-artikeln: att lärarutbildningen är studentens andra- eller tredjehandsval. Det tror jag inte vi kan komma ifrån - de kan ju dessutom ändra sig under utbildningen och bli väl motiverade att faktiskt börja arbeta som lärare.
Skälet till att jag tycker att detta är rätt väg, är att jag idag kan se en ökad fokusering på akademiseringen av läraryrket. Det har jag inget emot - jag tycker att det är bra, eftersom det både kan höja statusen och öka kompetensen bland lärarna. Men idag kan jag exempelvis skriva en tenta om tänkarna/pedagogerna/filosoferna Piaget, Vygotsky och Skinner. På den tentan kan jag erhålla betygen A-E. När jag står ute i verkliga livet - klassrummet - och testar om teorin fungerar i praktiken, om jag verkligen kan lära ut så att eleverna förstår, då graderas min insats med ett G eller U. Det ser jag som ett problem.
Själva utövandet av yrket värderas således inte lika högt. MEN det är komplicerat, eftersom det kräver stora insatser av de verksamma lärarna som ska handleda. De ska handleda och bedöma, samtidigt som de också har de vanliga göromålen. Jag har turen att ha en fantastisk handledare som är som skapt för detta uppdrag. Hon är alltid med i klassrummet när jag har mina lektioner, antecknar tankar under tiden. Sedan sitter vi ner i lugn och ro och diskuterar det som hände i klassrummet. Vad var bra, mindre bra, varför gjorde jag si och inte så. Men jag har också hört skräckexempel av kurskamrater där handledare "passar på" att göra läkarbesök, planera sina lektioner och annat. De lämnar helt enkelt lärarstudenten ensam i sin utbildning. Men det är ju egentligen vid just dessa tillfällen lämpligheten testas.
Jag hoppas innerligt att inte testen kommer vara i enlighet med Lärararnas Riksförbunds syn på de olika lärarkategorierna: lärare som arbetar med äldre elever är främst ämnesintresserad och lärare som arbetar med yngre elever är främst intresserad av barn. Jag utgår ifrån att det finns ett djupt intresse, bland de som vill bli lärare, för barn och unga, deras lärande och utveckling SAMT skolämnen både generellt och specifikt. Jag utgår från att alla som vill bli lärare både i förskola, grundskola och gymnasium är intresserad av barns språkutveckling och av att underlätta för elever i det svenska språket (alla borde vara utbildade i svenska som andraspråk - det skulle hjälpa även de barn med svensk språkbakgrund som har svårigheter). Jag utgår från att alla som vill arbeta i inom skolan vill umgås med elever, gillar att vara i deras närhet och ta del av deras intressen, kultur och problem.
