Sonen sitter vid köksbordet och rabblar länder för mig. Själv stökar jag vid diskbänken - in med disken, torka bänken... Jag föreslår att han ska skriva på ett papper så många länder han kan komma på.
Ja, säger han glatt och springer och hämtar ett papper. Så skriver han Sverige. Och säger: Jag ritar Sverige. Vilket han gör. Ett Sverige där Vänern, Vättern, Öland och Gotland är inritat. Till Öland finns en bro. Han ringar in sin skola i Stockholmstrakten. Från Malmötrakten ritar han en bro över till Danmark. Bron är självklart längre än Ölandsbron.
Jag stökar vidare i köket och han börjar sjunga: "I´m in love with a fairy tale..." medan han också ritar in Norge. Han övergår till att rita Finland och förklarar att det ligger vatten mellan Sverige och Finland. Nedanför Sverige börjar han sedan rita... Afrika! Men det får inte plats (eftersom på väderkartan över Europa brukar bara det "översta" av Afrika synas). Han hämtar ytterligare ett papper. Nu ritar han en snygg form av Afrika. Jag hör honom säga: ja, just ja. Så ritar han in Madagaskar utanför Afrikas kust. Intill Afrika ritar han stora Asien. "Eftersom Asien är så stort." Han hämtar ett nytt papper. Nu är det nord- och sydamerika som ritas in. "Kolla mamma - hela jordgloben!"
Det kändes ju riktigt häftigt. Det var ingen läxa, det var ett genuint intresse för lite olika saker. Det är inte inlärt genom geografilektioner. Det är inlärt på olika sätt. Filmer, musik, resor, böcker, kartor, djur. Han är väldigt intresserad av Afrika för att han har lärare och klasskompisar från Afrika, för att djurlivet (framförallt lejon) intresserar honom. Asien är intressant också på grund av djurlivet (framförallt tigrar). Öland besöker vi varje sommar och likaså Skåne och Danmark. Men Vänern och Vättern var något han upptäckte på en karta för några veckor sedan. Då konstaterade han det som många gjort före honom: Det ser nästan ut som Öland och Gotland.
Nu är ju Europa lite större än Skandinavien och Finland. Men det kommer nog... Det är kul att se hur hans värld ser ut, vilket som intresserar honom, vad han tycker är viktigt. Som blivande lärare känns det både spännande och läskigt med elever som bär på så mycket olika kunskaper och erfarenheter. Det är utmanande att låta elever visa vad de kan, lära varandra och kunna gå vidare i deras jakt på kunskap på ett intressant sätt.
Så om han ibland tycker att 7+9 är svårt, så vet jag i alla fall att han kan rita (nästan) hela världen!