Att börja från början

Nu har jag snart arbetat i två veckor. Det känns väl inte riktigt som på riktigt än. "Mina" elever har ju inte kommit än. En pojke har börjat, men har mest varit med parallellklassen. Två till börjar på måndag. Så drar det igång på riktigt nästa torsdag. Men jag har haft fantastiska förutsättningar till planering och möblering.
Trevliga kollegor har tagit emot mig på ett fantastiskt sätt. Barnen som redan går där likaså. Det är som om jag jämt jobbat där när de möter mig i korridoren. Jag får teckningar och jag får trösta. Det känns lite som att komma hem. Självklart finns det mycket funderingar på hur olika saker ska fungera. Men det verkar som om alla är väldigt lösningsinriktade och en "det löser sig"-mentalitet. Det är bra.

Jag och min kollega har nu möblerat vårt klassrum. Ja, så mycket det nu gick. Vi väntar på en del möbelleveranser... Men det går att börja. En elev har börjat, två till kommer på måndag och på torsdag drar det igång på riktigt. Vi har planerat den första tiden och bestämt oss för några viktiga inriktningar den första tiden. Då handlar det framförallt om att jobba med gruppen och individerna. För att få en bra stämning, tydliga regler och rutiner. I september kommer vi att få utbildning i StegVis, som är ett program för utveckling av barns sociala kompetenser. Det ska bli spännande att få sätta tänderna i.

Förskoleklassen kommer att ha helintegrerad skol- och fritidshemsverksamhet mellan 09.00-14.30. Jag kanske har nämnt det tidigare - det är en läxfri skola. Det är bättre att förlänga skoldagen och hinna med allt det man ska istället. Varför ska barn behöva göra arbetet efter arbetstid? Det är i skolan de har den pedagogiska hjälpen. Låt föräldrar och barn umgås och göra annat när de kommer hem!

Iformloppet i Sundbyberg

Iform-loppet är ett av de största loppen i Danmark. Förra året genomfördes ett Iform-lopp i Malmö och i år ville man utöka det till Göteborg och Stockholm. Efter en god lansering från Sundbybergs kommun fick vi chansen att vara medarrangörer. Idag gick loppet av stapeln! Och självklart sprang jag loppet. Jag har tränat riktigt bra sedan i april (tror jag, kan ha varit mars också), med få svackor. Inte just för detta lopp - utan för att må bra, bli bättre och delta i flera lopp. I våras sprang jag Vårruset som är ett 5-kilometerslopp. Då lyckades jag springa det på 27:07 vilket var en enormt bra tid för mig.
Under flera år har jag aldrig lyckats ta mig under 30 minuter. Det har i och för sig varit i Ursvik som är kuperat. Men det känns ändå som att jag stått still i utvecklingen och då är det lätt att tappa sugen. Men hur ska man utvecklas om man inte varierar träningen...?

Jag har fått hjälp med träningen, hur den ska läggas upp, vad jag ska ha för inslag i min träning, hur ofta, osv. Plötsligt händer något! Jag springer längre och snabbare, utan att det känns jobbigare. Märklig och underbar känsla!

När jag första gången (och hittills enda) sprang Ursviksmilen under timmen sprudlade jag av lycka! Vilken känsla! MEN så har jag lärt mig följande:
Distanspassen ska springas lugnt, jag ska inte ta ut mig, utan jag ska njuta. (om det inte är tävling förstås) Två pass i veckan ska vara kvalitetspass - och då tar jag ut mig och sliter lite. För mig har den träningen inneburit att jag, utan att riktigt veta, plötsligt tar mig runt lite snabbare. Mitt lugna tempo har helt enkelt blivit snabbare.

Idag sprang jag Iform-loppets 10 kilometer på tiden 56:23. Det är jag väldigt nöjd med. Målet var 58 minuter.

Burkor och kepsar

Mycket i skoldebatten handlar tyvärr mer om yttre attribut än om skolans innehåll. Om mätmetoder istället för pedagogiska metoder. Det känns lite knasigt måste jag säga. Minister Jan Björklund har sagt att skolan ska vara undervisning, inte underhållning. Han vill ha nya förbud och han vill kunna tvinga föräldrar att sitta i skolan. Det är enkla åsikter och kan nog fånga mångas intresse. Vid köksbordet nickar säkert en hel del instämmande. Men jag tycker skolan är viktigare än så. Viktigare än små politiska pamfletter.

Så här tycker jag!

Burkor
Som företeelse ogillar jag burkor. Jag tycker att det är bedrövligt att kvinnor (och i vissa fall flickor) tvingas gå i kläder som döljer precis allt. Men därifrån till att förbjuda...? En rektor kan redan idag (utan en ny lag från Björklund) avgöra huruvida en lärare med burka ska anställas. Om en rektor anser att det hindrar tjänsteutövningen så anställer han/hon inte den. Antar jag... När det gäller elever är det knepigare. Vill vi att dessa elever ska ha en chans att bli självständiga individer och få bilda sig egna uppfattningar? Eller vill vi skapa en miljö där föräldrarna till dessa elever flyttar till religiösa friskolor? För mig är svaret enkelt.

Kepsar och mössor
Nä jag skojar bara, tänker inte skriva något om kepsar och mössor. Mer än att det är lättare att vara förälder idag än när jag gick i skolan. Jag tog på mig mössan när jag gick hemifrån och slet av den när jag kom utom synhåll (och då både jag ändå i Jämtland med riktig vinter). Idag är mössor ett mode. Då tycker jag att det är ett mindre problem att de inte tar av sig dem i klassrummet. Vi ska ju inte banka in kunskapen genom mössan i alla fall. Och kepsar... ja, ett mode bland andra.

Undervisning eller underhållning
Måste dessa två ställas mot varandra? Eller vad menar Björklund med underhållning. Jag vet inte riktigt om eleverna håller med om att de går till underhållning varje dag. Kanske det är just vad skolan ska bjuda på så att det blir mer lustfullt?! Självklart ska skolan innehålla undervisning. Men en undervisning där eleverna inte lär sig är inte särskilt underhållande. Skolan är till för eleverna. Skolan ska erbjuda ett lustfyllt lärande. Alla elever ska ha möjlighet att lyckas. Det innebär för vissa att nå godkänt och för andra att få högsta betyg. När eleverna kliver in i skolans värld vid 6-7 års ålder måste skolan kännas underhållande. Och det borde fortsätta så. Lärarna måste hitta olika vägar fram till eleverna. Alla lär olika, alla är unika!

Föräldrar längst bak i klassrummet
Ett annat förslag är att den lokala nämnden ska kunna besluta om att föräldrar till en stökig elev ska sitta i klassrummet. Kul! Tror faktiskt inte att det skulle vara särskilt bra för vare sig elev, lärare eller förälder. Men jag vänder mig mot detta av framförallt två orsaker. Det ena är att det inte är helt ovanligt att föräldrar tar parti för sitt barn och försvarar allt. Hur lätt blir det för en lärare då att försöka få rätsida på saker och ting? Det andra är att föräldrarna kanske är orsaken till elevens oro. Ett gott samarbete med föräldrarna är självklart, men att de ska tvingas in skapar inte ett gott samarbetsklimat. Många föräldrar kommer frivilligt när det är oroligt kring barnen - men de som inte gör det, kommer nog inte samarbeta bättre för att de tvingas.

Skolk i betyg
Om skolan har ett gott samarbete med hemmet behövs inte skolk skrivas in i betyg. Skolk måste åtgärdas genast (inte sedan). När terminsbetyget kommer har det gått för lång tid. Med snabba åtgärder kan man komma tillrätta med skolk. Men går det för långt hjälper det knappast att skriva in det i terminsbetyget. De åtgärder man då sätter in hade fått bättre och snabbare effekt om de satts in direkt. Förslagen som ramlar in med mer förbud, lagar och förmaningar verkar vara ett sätt att försvara de skolor som inte har ett bra samarbetsklimat med hemmen - istället för att lyfta idéer kring att förbättra just det. På min dotters skola får jag ett mail varannan vecka med hennes närvaro. Där står försenad ankomst (och om den var giltig eller ej), ogiltig och giltig frånvaro. För giltig frånvaro krävs intyg av förälder eller skolpersonal. Inför utvecklingssamtal tas en samlad frånvarolista upp som gås igenom. Då diskuteras eventuella förbättringsåtgärder. OM det då är så att halva terminen varit strulig med en hel del skolk, men sedan förbättras det - då finns ju fortfarande det "dåliga" med i terminsbetyget. Och hur många elever är det inte som gömmer undan obekväma resultat? Om eleverna på min dotters skola gör det så kommer det ändå fram på utvecklingssamtalen. Vid upprepad otillåten frånvaro ringer de dessutom till hemmen. Då skulle det ju kännas skönt om snabba insatser av skola, föräldrar och elev också fick bli något positivt och inte hamna som en plump i terminsbetyget.

Reklam för sossarna

Nej nu får det vara nog med slappandet när det gäller bloggandet. Jag har ju massor att skriva. Jag har börjat jobba, det är valrörelse och jag springer som aldrig förr. Men jag börjar med mina insatser i reklambranschen. Jag har både bidragit med mitt ansikte och min röst. Här är bidragen:

Film
Radio