De äldre hjärtbarnen

Jag skriver inte ofta - jag borde verkligen vara bättre. Nu har jag fått bränsle. Det gäller mitt barn. 2001 föddes min son med Pulmonalisatresi, VSD och DORV. Han opererades två gånger innan den stora operationen. Jag har skrivit om det tidigare, men väljer att inte länka. Då sa kirurgen: om 6-7 år behöver vi byta ut röret. Det var 2003. Han skulle gå på koll var nionde månad. Det har liksom inte fungerat de senaste åren. Vi har ringt och så har vi fått komma. De har lugnat oss med att allt ser bra ut. Och det är ju skönt. Men tryggheten har legat i att vi blir kallade med jämna mellanrum. Tiden närmar sig för en ny operation - om detta tvivlar ingen. Men när... Och är det inte bättre att ha koll i god tid...?

Nu är resurserna än mer begränsade. Inte för att man har minskat dem - men för att vi har blivit fler i regionen. De får inte mer pengar, men de ska hantera fler barn. Det är precis som förr ca en procent som föds med hjärtfel. Om fler flyttar in i Stockholmsregionen så säger det sig själv att fler barn behöver vård. Då har man, med rätta, valt att prioritera de yngsta. Men någongång kanske man också behöver öka resurserna.

Om man som vi är resursstarka rent röstmässigt (dvs vi ringer och tjatar) så får man till slut träffa en kardiolog (hjärtläkare). Men ska det vara så. Att inte de kroniskt sjuka kallas med automatik? Vi har bestämt oss för att - vilken gång i ordningen vet vi inte - själva ringa och fixa en tid. Det var meningen att vi med automatik skulle bli kallade.

Han har också haft en del andra problem. Men det borgerliga landstinget har i all sin vishet lagt ner barnläkarmottagningen i Sundbyberg. Det gör att han plötsligt inte verkar bli kallad till sin barnläkare heller. För att kolla öronen och astman. Fantastiskt hur detta med sjukvården fungerar. Det är så man blir av med sina kroniskt sjuka invånare. Man tackar!