Vägen mot Marathon

Min träning går vidare. Förra söndagen sprang jag 21 km med Team Stockholm Marathon. Så långt har jag sprungit en gång förut - Stockholms halvmarathon i höstas. Då sprang jag på 2:11. Nu sprang jag på 2:06. Då var det ett lopp. Nu var det träning. Då kunde jag knappt röra mig efter. Nu kunde jag röra mig riktigt bra. Träningen ger verkligen resultat. Imorgon står det 23 km på programmet. Nu är det viktigare än någonsin att åka iväg på den gemensamma träningen. Jag tycker att det känns svårt att motivera sig att annars springa 23 km. I det tempot som blir under träningen.
Jag känner mig stark i kroppen och tror att mitt mål (att ta mig runt!) kan nås. Men det är fascinerande hur tröttande det kan vara att springa 7 km ena dagen och nästa dag tycka att 21 km är skönt och trivsamt.

Jag är nöjd med mig själv att jag lyckats löpträna utomhus hela vintern. Med tanke på vilken vinter vi har haft. Nu börjar dessutom vintern om igen. Mina broddar är helt utslitna och det är svårt att få tag i nya. Men eftersom vintern tagit nya tag om Stockholm måste jag nog försöka hitta nya.
Jag beställde nya skor - Asics. Det var dessvärre inget bra köp. Tror jag. Jag får kanske ge dem några chanser till. Har sprungit i Nike väldigt länge och förstår inte varför jag fick för mig att byta. Många har pratat sig varma om Asics och jag tänkte att det var värt att prova. Som tur var gjorde jag ett kap och fick dem väldigt billigt.

En del undrar om det inte är kallt att springa på vintern. Njae - det är klart att det kan vara kallt i början av träningen, innan man joggat igång kroppen. Men efter några minuter är det härligt. När det är exempelvis -7 grader har jag på mig: underställ, funktionströja, vintertights, vindjacka, löparmössa och vantar, buff. Då klarar jag mig bra. Så ut och spring! Det är underbart att springa på vintern!

Jag springer Stockholm halvmara.