Så här blev köket!

Innan våra nya köksmöbler från thehome.se hade kommit ställde vi in de gamla. Här är i alla fall vårt klara IKEA-kök. Kaklet är från Kakeldax, lampan ovanför bordet är från Lampgrossisten, fläkten/spiskåpan från tretti.se.

Mot väggen satte vi in en hylla som snickaren fick såga till för att passa in. Där placerade vi kokböckerna. Det blev vi väldigt nöjda med.

Vår långa köksbänk är ett minne blott. Här har vi nu två kylskåp, två frysar och skafferi. Och det märkliga är att köket känns större. Trots att bänken är borta och vi har brunsvarta skåpluckor.

Golvet är från Bjoorn av märket Kährs - valnöt.

Snart klart...

Första middagen i köket intas tillsammans med kära grannen.

Ugnarna inte på plats än. Men Smulan trivs på hyllan där mikron ska vara.

Detaljer i köket

Smulan tyckte att köksrenoveringen var spännande. Hon blev bra kompis med han som renoverade.

Induktionshällen

Har ni glömt vad Ylva Johansson sa?

Mikael Damberg har deklarerat att han gärna är med i en nystart av partiet. Han har inte sagt att han just vill bli partiledare. Men vi är många som tolkar hans Facebook-uppdatering som ett ja. Många är det som hyllar honom för hans mod. Men det är också många som kritiserar honom. Kanske inte för att han går ut lite luddigt, utan för hans politik och hans person. Vissa verkar rent personligen ha svårigheter för honom. Själv undrar jag om de överhuvudtaget har träffat honom. Det är viktigt att skilja på sak och person vilket en del av mina partikamrater har extremt svårt för. När jag så sitter och läser olika uppdateringar - positiva och negativa - så slår det mig att alla verkar ha glömt.

I Expressen skrevs det om Ylva Johansson i december. Då kan man ju undra varför hon inte finns med i DN idag, på Aftonbladets ledarsida och på alla dessa Facebookuppdateringar...

Jag har för mig att hon uttryckte sig nästan exakt som Mikael Damberg...

Köket fortsätter att utvecklas...

Nu börjar man ana mer och mer hur det kommer att se ut. Jag älskade att kunna "dimma" ljuset, vilket gjorde att alla bilder blev lite mörka... Men vi har inte kunnat reglera detta innan.

Kakelångest

Som jag skrev i början av serien om köksrenoveringen så var den största ångesten kaklet. Vi åkte runt till en mängd ställen och tittade på kakel. Vi föll för detta. Trots att det inte någonstans gick att se hur det skulle se ut på en vägg. På väggen på kakelaffären satt två bitar ihop. Av det får man inte någon bra uppfattning. På nätet kunde varken försäljaren eller vi hitta några exempel. Vi köpte kaklet nästan osett alltså. Men så nöjda vi blev!

Träningen blir inte alltid som man tänkt sig

Så var det ju 23 km på programmet idag. Men för ett par dagar sedan började jag känna av en svullen körtel under hakan. Den har nu blivit värre - större och mer öm. Jag gick upp som jag brukar på söndagar - ca 7.15 - och gjorde mig en frukost. Frukosten består av havregrynsgröt, två smörgåsar, te och juice. Sedan lägger jag mig och vilar en stund. Blir osäker på hur jag egentligen mår. Bestämmer mig tillslut att inte chansa. Känner mig lite bättre senare. Ångrar att jag inte åkte in. Men tar en tur på 8,5 km i mycket lugnt tempo. Tempot berodde nog mest på en medföljande som inte tränat på ett tag. Jag kände att kroppen var pigg och pulsen såg väldigt bra ut. Misstänker att min svullna körtel är väldigt lokalt inflammerad och inget som berör resten av kroppen. Lite surt att ha missat ett väldigt bra träningspass i sol. Men fick å andra sidan ett trevligt kortare pass i sol. Bättre den träning som blir av, än den som inte blir av.

Om jag tänker tillbaka bara ett år så är det ju rätt fascinerande att jag är besviken över att fått till ett pass på bara 8,5 km. Nya tag denna vecka - dessvärre en del möten. Men det ska klämmas in!

Vägen mot Marathon

Min träning går vidare. Förra söndagen sprang jag 21 km med Team Stockholm Marathon. Så långt har jag sprungit en gång förut - Stockholms halvmarathon i höstas. Då sprang jag på 2:11. Nu sprang jag på 2:06. Då var det ett lopp. Nu var det träning. Då kunde jag knappt röra mig efter. Nu kunde jag röra mig riktigt bra. Träningen ger verkligen resultat. Imorgon står det 23 km på programmet. Nu är det viktigare än någonsin att åka iväg på den gemensamma träningen. Jag tycker att det känns svårt att motivera sig att annars springa 23 km. I det tempot som blir under träningen.
Jag känner mig stark i kroppen och tror att mitt mål (att ta mig runt!) kan nås. Men det är fascinerande hur tröttande det kan vara att springa 7 km ena dagen och nästa dag tycka att 21 km är skönt och trivsamt.

Jag är nöjd med mig själv att jag lyckats löpträna utomhus hela vintern. Med tanke på vilken vinter vi har haft. Nu börjar dessutom vintern om igen. Mina broddar är helt utslitna och det är svårt att få tag i nya. Men eftersom vintern tagit nya tag om Stockholm måste jag nog försöka hitta nya.
Jag beställde nya skor - Asics. Det var dessvärre inget bra köp. Tror jag. Jag får kanske ge dem några chanser till. Har sprungit i Nike väldigt länge och förstår inte varför jag fick för mig att byta. Många har pratat sig varma om Asics och jag tänkte att det var värt att prova. Som tur var gjorde jag ett kap och fick dem väldigt billigt.

En del undrar om det inte är kallt att springa på vintern. Njae - det är klart att det kan vara kallt i början av träningen, innan man joggat igång kroppen. Men efter några minuter är det härligt. När det är exempelvis -7 grader har jag på mig: underställ, funktionströja, vintertights, vindjacka, löparmössa och vantar, buff. Då klarar jag mig bra. Så ut och spring! Det är underbart att springa på vintern!

Jag springer Stockholm halvmara.

Det tar sig

Nu har taklampor och puckar (lamporna under köksskåpen) kommit på plats. Skåpen sitter uppe och luckorna likaså. Den supertunga bänkskivan i sten har lagts på plats. Den levererades av IKEA och vi anade att den inte skulle gå in i hissen. Men IKEA sa att det var ju inte vårt problem utan de som levererade skivan skulle bära upp den. Men icke. Vi fick ringa Stadsbud för att få hjälp med den. Den var tung och lång. Men upp kom den.

Smulan tyckte att det var trevligt att testa skåpen utan luckor. Det fanns mycket spännande att upptäcka på denna byggarbetsplats. Innan renoveringen hade jag funderingar på att stänga in henne med mat och låda i TV-rummet under dagarna. Men hon kom så bra överens med vår renoveringskille, Markus. Hon höll sig alltid i hans närhet - utom när han borrade och slipade.

Var skulle vi äta...?

När hela köket renoveras uppstår en del problem. Var ska man äta, diska, laga mat...? I TV-rummet lagade vi mat i mikron och kokade vatten i vattenkokaren. Vi hade bestick, tallrikar, glas där. Vi hade typ allt där.

Badrummet blev diskrum. Det var en härlig arbetsställning när disken skulle klaras av...

Diskställets fullständigt naturliga plats.

I hallen hade vi kylskåpet. Allt detta fungerade ju ganska bra. Men efter ca tio dagar började vi ledsna...

Varje dag var som att öppna en julklapp.

En dag när jag kom hem var det nya golvet lagt. Den i familjen som kom först hem skickade bild till de andra. Det var alltid spännande att komma hem och se vad som hänt. Vi tyckte att det gick undan när Markus jobbade.

Skåpen börjar ställas in i köket.

Valet av skåpluckor: brunsvart. Nu börjar vi se resultatet av det valet. Men ännu lite svårt att få någon riktig uppfattning.

Nya diskmaskinen - utan front - på plats.

Så fanns inget kvar...

Den långa bänken...

Där spisen stod...

Här stod kyl, frys och diskbänk...

Så börjar tömningen...

Under diskbänken kommer det plötsligt fram ett gammalt tuggummipaket. Och så länge har vi inte bott här...

Kylskåpet har vi plockat ut i hallen för att kunna använda under renoveringen. Diskmaskinen tog vi bort och gav till vår granne.

Spisen tog vi också bort och gav till min syster. I övrigt fick allt vara kvar till han som skötte renoveringen, för då ingick det i bortforslingen.

Den fantastiska, långa bänken som snart är ett minne blott. Det var en av sakerna jag föll för med lägenheten första gången. Men senare blev den bara en lagringsplats för post och papper. Som ni ser nedan...

Köksrenovering...

Det skrivs en hel del om renovering - framförallt köksrenoveringar. Det har varit på tapeten länge. Högblankt vitt, induktionshällar och dyra tillval. I höstas påbörjade vi köksrenovering. Det svåraste var valet av kakel. Jag läste någon som uttryckte det: det är ju mer ångestladdat att välja kakel än att bestämma sig för att skaffa barn. Kanske inte helt sant... men NÄSTAN. Hela vårt kök kommer från IKEA. Ja, nästan i alla fall. Undantaget är golvet, kaklet, diskmaskinen, taklampor och spiskåpan. På IKEA har de nämligen inte spiskåpor/fläktar med spjäll. Vilket är märkligt. Det måste ju finnas mängder med människor som handlar på IKEA som bor i flerfamiljshus med central ventilation.

Jag kommer att lägga upp bilder hur vår renovering utvecklades under de 13 arbetsdagar som arbetet pågick. Så här såg det ut innan: